såjävla ont innuti.............

.....träffade en gammal nära vän idag,,vi hade inte setts på kanske 2 år elle nått.....det var fint som faaan att träffa mymlan......verkligen!!
vi pratade om hur allt är........å jag såg mig själv utifrån...........hon förklarade hur hon såg min relation me j.......att det är mer destruktivt än konstruktivt.......
att det drar ner mig mer än vad det lyfter upp mig,,,
som är det jag kämpar allra mest för nu!
fy helvete vad ont det gjorde å gör.........
ont att inse det påtagliga!
jag för ca 2 år sedan skulle aldrig låta mig befinna mig i denna relationen,,för en massa orsaker......
men nu är jag här i detta......
faaan jag älskar personen!men jag måååste juh ta tag i mig själv först å främst just nu!!
å bara göra saker som är bra för mig!!
jag intalar mig själv att saker ser å är bättre än vad de är..........
det är som att jag lever i en jävla lögn!?

MEN FÖR FAAAN JAG ÄR TRÖTT PÅ PUNDERI!SÅÅ JÄVLA TRÖTT PÅ DET!!
vill leva PÅ RIKTIGT hur man nu gör!!??
men jag väljer juu att leva......för jag kämpar juh som en jävel!!!!!
jag kan bara inte kämpa mer!!
förut när jag kom "hem" till mitt rum så smärtade det innuti som in i helvete.........finns inte ord för hur jävla ont det kan göra därinne i mig!
separationsångest å nostalgisk är vad jag är...............
ALL kraft måste gå till mig nu för att jag skall få ett värdigt liv!!
men det gör såå jäävla ont när det blir påtagligt att den relationen som tar mest energi inte är som jag önskade att det var........önskade vi kunde kämpa ihop men nu är det inte såtydligen.....?
det är jag som kämpar å denna kampen får jag gå igenom själv!!med hjälp av stöd av vänner.......de som finns kvar.........å terapueten........

FAN vad jag behöver människor nu!!personer som ger mig inspiration till att leva!!!!
för nu är det bara ett stort svart jävla hål innuti mig.........
kryper som faan av ångesten........
om jag inte hade medicinen jag har nu vet jag att då hade jag inte suttit kvar hemma å äta macka å sitta här vid datorn............
då hade jag legat avdäckad nån jävla stanns på nån gata här i stan......
men jag kämpar som en jäääävel jag lovar!!!!
imorgon ska jag till min nya läkare,,,,,önskar han lyssnar på mig å ser mig annars dööör jag!
jag har tom.skrivit ett brev till honom där jag förklarar mina övermäktiga känslor som tar över mig å meningslösheten jag känner.........
frågan varför eller hur jag orkar kämpa vidare!!??
för jag kämpar juh vidare..........hela tiden...varje jävla dag......

men såå ont som det gjorde förut ikväll var fan enormt starkt å vidrigt och så ont har jag inte kännt det innuti på fan ett bra tag................ville bara ta död på mig själv.......
fan jag behöver folk som faan i mitt liv nu!
jag har levt isolerad å typ i ett år nu nästan.........
tror det är LIVSFARLIGT att bli så beroende i en person,,,,,,
elller gå in i en relation så............det är faan icke utvecklande...........
ådet jag vill mest av allt är att UTVECKLAS!!