darrar av känslorna........

jag darrar..famlar.....letar desperat.....men jag lovar jag kämpar som en jävel med att leva i denna verklighet!!det gör jag........
hur kan det vara en sådan kamp bara att andas in syre till lungorna utan att känna att man håller på att kvävas av ångest......??

jag menar är det såhär det skall vara??
då vill jag inte vara med.......
men vaddå varför skall inte jag få ha ett värdigt liv i denna verklighet??

måste jag äta alla dessa jävla mediciner bara för att kunna klara av att gå utanför dörren......och lev.....??
då menar jag LEVA!!!inte överleva.............

just nu känner jag en sån enorm panikångest att jag kvävs av pulsen-hjärtat som slår som att det skall hoppa ut ur min kropp som inte är jag numera...........

KÄMPA!!
ingen panik!det är lugnt!en stund i taget!

inte följa känslorna utan tänka en tanke till!!
innan känslorna blir för övermäktiga...........

vill å önskar jag kunde fly....på nått jävla sätt utan att droga ner mig,hetsäta eller försvinna in i människor...och fastna i tankarna som pyr i hjärnan av denna verklighet som tränger sig inpå mitt innersta.......